Tidigare utställningar

Kontant!

”Kontant! – Kontanter för oss samman” 

Vad händer med kontanterna? Hur står sig papperspengar i jämförelsen med nätbetalningar, bitcoin och andra kryptotillgångar?

Det ville CashEssentials ta reda på och gav därför Wipplay i uppdrag att kartlägga läget med en fototävling som ställer den fysiska formen av kontanter i blickfånget.

Sedlar, mynt... kontanter är närvarande överallt. Kontanter väcker en massa associationer och denna mångfald återspeglades på ett fint sätt i de tusentals tävlingsbidrag som lämnades in. Vad föreställde fotografierna? Förstorade mynt och sedlar, prislappar, kontroversiella värden m.m.

Kontanter berör allt och alla och de färdas världen runt som en strid ström från en människa till en annan. Tävlingsdomarna var Erick Lacourrège (Banque de France), Manuela Pfrunder (sedelformgivare), Päivi Heikkinen (Finlands Bank), Sam Stourdzé (direktör för fotofestivalen i Arles) och fotograferna Émile Loreaux och Philippe Assalit. De valde ut de bästa fotografierna, av vilka några nu ställs ut här.

CashEssentials är ett diskussionsforum för frågor om betalningar och penningsystem. Wipplay är ett franskt uppstartsföretag i fotobranschen.

Utställningen visades 9.10.2018–2.6.2019. Bilder från utställningen.

(c) Donovan Heneman

FINLANDS BANK 1918

Finska inbördeskriget utkämpades från januari till maj 1918 mellan senaten i Finland, dvs. den dåvarande regeringen, och upprorsmännen i Finlands folkkommissariat. 

Senatens armé utgjordes av de vita trupperna, medan Finlands röda garde bildade folkkommissariatets styrkor. Tysklands armé anslöt sig till kriget på de vitas sida i april 1918 och ryska soldater stred på de rödas sida. 

Kriget var väldigt blodigt. Också i efterspelet till kriget miste många röda soldater från förlorarsidan livet i avrättningar och fångläger.

Finlands Bank var i tre månaders tid underställd det röda folkkommissariatet. Senaten blev därför tvungen att ta till nödlösningar under kriget för att ersätta förlusten av Finlands Bank.

Denna utställning skildrar Finlands Banks verksamhet under inbördeskriget. Utställningen belyser också följderna av kriget för Finlands penningekonomi och betalningsmedel.

Utställningen visades 31.1.–30.9.2018. Mer information.

Framför Finlands Bank i april 1918. Museiverket.

Vad lever Finland av 2067?

Myntmuseets storutställning 2017 blickar modigt in i framtiden. De begåvade eleverna vid Helsingin kuvataidelukio och Vaskivuoren lukio presenterar för oss världen om 50 år. 

Hur ser Finland ut 2067? Vilka är våra näringsgrenar? Vad är värdefullt? Vad innebär finskhet om 50 år?

Dessa perspektiv öppnas i utställningen med konstens medel. De unga konstnärerna har skapat sina egna visioner om framtidens Finland. 

Eleverna vid det bildkonstinriktade gymnasiet Helsingin kuvataidelukio berättar med sina högklassiga och insiktsfulla teckningar, skulpturer, videoverk och animationer alla på sitt sätt hur vår värld utvecklas. 

Eleverna vid det musikinriktade gymnasiet Vaskivuoren lukio har i sin tur själva komponerat och redigerat musikvideor, vars världsbilder skapar en flerdimensionell syn på framtiden. I en pjäs som bygger på improvisation kastar sig eleverna med hela sin personlighet in i sin vision.

Helsingfors bildkonstgymnasium – Torkkeli – är ett gymnasium med särskild uppgift med fokus på bildkonst och visuell framställning. Elevernas studieprogram omfattar bildkonstämnen, såsom bild- och konsthistoria, målning och teckning, konstgrafik, bildhuggeri, keramik, textilkonst, multimedia, design och arkitektur, digital framställning samt fotografering och film. Skolan har cirka 580 elever.

Vaskivuoren lukio har cirka 1 000 elever, varav 120 studerar vid musik- och dansgymnasiet. Gymnasiet har dessutom en medielinje. Skolan är känd för specialkunnande inom informationsteknik, matematisk-naturvetenskaplig inriktning samt dans och musik. Körsång, musikteater, bandspelning och ljudteknik är de mest kända inom musikområdet. I Vaskivuoren lukio värdesätts kreativitet och konstfostran.

Utställningens mångkonstnärliga helhet bjuder på en fascinerande resa med dagens ungdomar och ger en inblick i deras uppfattning om framtiden. Välkommen till år 2067!

Utställningen visades 24.1–21.1.2018.

Suvi Reponen
Pengar kommer till pengar
2016
Akvarell

Den stora depressionen

Vilken depression?

Den stora depressionen var en lågkonjunktur som började i Förenta staterna och på 1930-talet tillspetsades till en ekonomisk kris, som fick samhället och ekonomin att vackla också i Europa och Finland. Överallt förekom bankkriser, deflation och konkurser.

Industriproduktionen nästan halverades i Förenta staterna och arbetslösheten steg till rekordhöga siffror. I Europa ledde depressionen till valutakriser, arbetslöshet och politiska omvälvningar, såsom uppkomsten av diktaturer. Depressionen drabbade Finland lindrigare än det övriga Europa, men orsakade också här stora skuldproblem och arbetslöshet i synnerhet inom jord- och skogsbruket.

Inom penningpolitiken ledde depressionen till att guldmyntfoten avskaffades. Bankernas reglering skärptes. Andra följder av depressionen var att en ekonomisk stabiliseringspolitik och statlig socialpolitik infördes i flera länder.

Utställningen visades 10.5.–14.12.2016.

Insamling av julpaket till mindre bemedlade 1931. Bild: Museiverket

Bilden av en nation – 150 år statistik om Finland

Statistiken utgör grunden för en förnuftig ekonomisk politik och utvecklingen av samhället. Statistikcentralen fyller 150 år i oktober 2015. På Finlands Banks myntmuseum öppnas en tillfällig utställning ”Bilden av en nation – 150 år statistik om Finland”. Utställningen öppnas den 29 september 2015 och pågår till den 30 april 2016. Utställningen, som har sammanställts i samarbete mellan Statistikcentralen och Finlands Bank, skildrar statistikproduktionen i Finland genom åren och visar några utvalda delar av dagens omfattande utbud av statistik. Utställningen presenterar dessutom den s.k. genomsnittsfinländaren åren 1900, 1956 och 2014.

Utställningen visades 29.9.2015–30.4.2016.

Statistiska finländare: Maria 1900

Vår gemensamma skuld – statens upplåning åren 1859–2015

Finska staten har tagit upp lån sedan 1800-talet. Genom dessa lån har staten finansierat investeringar i infrastruktur, utökat Finlands Banks valutareserv och skapat spelrum i finanspolitiken. Staten har genomfört största delen av sin låneupptagning genom att emittera obligationer både i hemlandet och på den internationella finansmarknaden.

Till denna utställning har vi samlat statsobligationer från olika årtionden med början från den första järnvägsobligationen från år 1859. Dessutom innehåller utställningen en genomskärning av statsskuldens utveckling och historia.

Utställningens manuskript och föremålssamling: Statskontoret

Utställningen visades 21.4.–20.9.2015.

1859 års obligation (Tavastehusbanan). 4 %, 50 år, rubel, arrangör von Stieglitz, undertecknare Fabian Langenskiöld

Internationella valutafonden 70 år

Internationella valutafonden (IMF) är en internationell organisation med uppgift att bidra till global finansiell stabilitet. Valutafonden är det viktigaste världsomfattande forumet för ekonomiskt samarbete. Organisationen bildades efter Bretton Woods -konferensen för 70 år sedan.

Finlands Banks myntmuseum presenterar i denna utställning valutafondens historia, verksamhet och nuläge. Utställningen skildrar också valutafondens och Världsbankens betydelse för Finland.

Utställningen visades 14.10.2014–31.3.2015.

Pengar som konst – skisser till marksedlar

På utställningen visade skisser till sedlar av Finlands Bank. Bland dem finns olika konstnärers utkast och idéer till sedlar från de första till de sista i markvalörer (1860–1986).

I utställningen ingår skisser av bland annat följande konstnärer: Aleksandr Fadejev, Akseli Gallén-Kallela, Aarne Karjalainen, Tapio Wirkkala, Erik Bruun, Torsten Ekström, Eeva Oivo, Pentti Rahikainen ja Olavi Vepsäläinen.

Utställningen visades 6.5.–30.9.2014.

Tapio Wirkkalas skiss för 5000-markssedel, 1952.

Ekonomiböcker som förändrade världen

Finlands Banks bibliotek är det ledande specialbiblioteket inom penningpolitik och finansiering i Finland. Biblioteket betjänar bankens egna experter men kan också anlitas av andra forskare och studenter.

Med anledning av bibliotekets 70-årsjubileum har vi ur dess samlingar sammanställt en utställning med verk som belyser intressanta aspekter av den penningpolitiska utvecklingen.

De utställda verken indelas i fyra kategorier:

• Penningpolitisk lärdomshistoria
• Finlands penningpolitik
• Internationell monetär integration
• Finanskriser

Vi hoppas att utställningen ska lyfta fram såväl gamla klassiker som färska nyheter och väcka debatt om vilka verk som verkligen är förtjänta av en plats i utställningen. Böckerna har valts ut av forskarna i monetär historia Antti Kuusterä och Juha Tarkka.

Utställningen visades 4.2.–30.4.2014

Börsen i Helsingfors 100 år

Myntmuseets tillfälliga utställning visar höjdpunkter från Helsingforsbörsens 100-åriga verksamhet decennium för decennium. En lika omfattande skildring av börsens verksamhet har inte presenterats tidigare. 

Börsen har i takt med tiden utvecklats till en internationell aktör. Turbulensen i ekonomin har också avspeglats på börsen: uppgång och nedgång har avlöst varandra under perioder av krig, återuppbyggnad, avreglering av finansmarknaden och ständig internationalisering. 

Det första egentliga börssammanträdet i Finland ägde rum den 7 oktober 1912, men börshandelns rötter sträcker sig ända till 1860-talet. Verksamheten var till en början oregelbunden, och handel med aktier och andra värdepapper bedrevs sporadiskt vid inofficiella börsauktioner. Den regelbundna och organiserade börshandeln startade i oktober 1912 i börshuset på Fabiansgatan i Helsingfors. 

Bland de utställda föremålen fanns originalhandlingar och en fin samling finländska företags aktiebrev från olika perioder. 

Utställningen visades 29.1.–31.8.2013.

Börssalen 1937. Den elektromekaniska börstavlan togs i bruk 1935.

Den sista marken

De finska marksedlarna åren 1945–2002

I utställningen visades de finska marksedlarna från 1945 till 2002, då eurosedlarna infördes.

Bara en bit papper

En sedel är egentligen bara en papperslapp som inte har något värde i sig. Dess värde grundar sig på utgivarens trovärdighet. Å andra sidan baserar sig denna trovärdighet på hur väl sedeln uppfyller sin roll som betalningsmedel och värdebevarare. 

I Finland har Finlands Bank ensamrätt att ge ut sedlar, och under den period som utställningen omfattar (1945–2002) före övergången till euro beslutade banken om såväl sedelvalörerna som sedelpapperet och sedlarnas utseende och tillverkningssätt. De slutliga besluten om sedlarna fattades av riksdagens bankfullmäktige utifrån förslag av Finlands Banks direktion.

Utställningen visades 27.1–31.12.2012.

Erik Bruuns skiss på 100-markssedeln 1982.

Tre valutor, två århundraden, en Finlands Bank

I januari 2011 öppnade jubileumsutställningen med anledning av Finlands Banks 200-årsjubileum Tre valutor, två århundraden, en Finlands Bank.

Finlands Bank grundades 1811 för att genomföra övergången från daler till rubel I samband med att Finland övergick från Sveriges till Rysslands välde. Utställningen i Finlands Banks myntmuseum presenterade myntreformer som genomförts under Finlands Banks 200-åriga existens  Det är alltid en stor händelse när en ny bruksvaluta eller myntenhet tar plats i vardagen och tvingar folket att ändra uppfattning om priset på förnödenheter och värdet på sin förmögenhet. . Utställningen syftade till att skildra myntreformernas inverkan på finländarnas liv.

Utställningen visades 20.1.2011–januari 2012.

Tre valutor, två århundraden, en Finlands Bank

D-vitamin! Devalveringarna 1957 och 1967

Utställningen som berättade om devalveringarna 1957 och 1967 syftade till att skildra bakgrunden till devalveringarna, deras genomförande och effekter. Utställningen belyser genomförandet av penningpolitiken under en tid då regeringarna i genomsnitt satt omkring ett år.

Finlands Bank blev efter andra världskriget tvungen att ändra den finska markens externa värde ett flertal gånger. Anslutningen till växelkursmekanismen ERM 1996 stabiliserade värdet på Finlands valuta. Euron infördes som kontovaluta den 1 januari 1999 och som kontantvaluta den 1 januari 2002.

Begreppet D-vitamin, som gett namn åt utställningen, användes veterligen inte på 1950- eller 1960-talet, men senast på 1980-talet blev det en del av den ekonomisk-politiska jargongen.

Utställningen visades 27.10.2009–31.12.2010.

Finlands Banks chefdirektör Klaus Waris och finansminister Mauno Koivisto, 1967. Finlands Banks bildarkiv.

Euromynten speglar en mångfald kulturer

Euro infördes som kontovaluta den 1 januari 1999. Eurosedlar och euromynt sattes första gången i omlopp i 12 EU-länder den 1 januari 2002. Den sjunde utställningen Euromynten speglar en mångfald kulturer fokuserade på att skildra euron ur ett kulturellt perspektivt. 

Alla eurosedlar är – med undantag av sedeltryckeriets tillverkningskod och serienummer – identiska oavsett tillverknings- och utgivningsland. Valörsidan (klave) på euromynten ser lika ut i alla euroländer. Den andra sidan (krona) är däremot specifik för varje land. Bildmotiven på myntens nationella sida speglar vart lands unika kultur och särdrag. Euromynten uttrycker på ett ypperligt sätt vad den gemensamma valutan handlar om: i det mångskiftande Europa är euron giltig i hela euroområdet oberoende av nationalitet, språk eller kultur.

Sedlar och mynt är bästa sortens brukskonst. Sedlarna representerar det bästa inom grafisk formgivning och konstgrafik, mynten för sin del skulpturkonst. Framför allt på mynten är materialkänslan fysiskt förnimbar. På de utställda förstoringarna kan metallkänslan och särdragen tydligt uppfattas. I princip är varje valör tillverkad i samma legering och form men är ändå olika per land och parti. Det kan också ses som en allegori för det mångfaldiga Europa – mynten är lika men ändå så olika.

Utställningen visades 8.1–22.10.2009.

Framsidan av den finska 2 € mynt.

Guld som bas för penningsystemet

Utställningen Guld som bas för penningsystemet visade bland annat guldet som bytesmedel och som bas för penningsystemet med guldmyntfot, utan att glömma guldet i Lappland och guldinsamlingen. Kronan på verket var Aleksi, den största guldklimp man veterligen påträffat i Finland. Den hittades 1910 i Laanila i Enare kommun. 

Utställningen visades 8.4.–2.11.2008.

Guldtackor i Finlands Banks guldreserv. En guldtacka vägar ca 12 kg. Bild: Jaakko Koskentola

Ett sekel av bankreklam

Myntmuseets femte tillfälliga utställning Ett sekel av bankreklam belyser reklamen ur många perspektiv som symbol för det rådande ekonomiska synsättet i samhället. Reklamen har använts till att styra medborgarnas sparande och konsumtion i önskad riktning. I decennier fokuserade reklamen på de finländska dygderna sparsamhet och konsumtionsfientlighet. Reklam från äldre tider speglar sin tid på ett både informativt och underhållande sätt. 

”Utställningen belyser Finlands utveckling från ett gammalt bondesamhälle till ett modernt konsumtionssamhälle. En välfungerande lånemarknad kräver sund konkurrens och sålunda även reklam, men dagens marknadsföring av konsumtionskrediter uppvisar oroväckande drag”, sade Sinikka Salo i sitt invigningstal. 

Utställningen visades 9.1.–30.9.2007.

J. V. Snellman och den finska marken

År 2006 hade det förflutit 200 år från J.V. Snellmans födelse och 125 år från hans död. Det föll sig alltså naturligt att välja J.V. Snellman och den finska marken till tema för myntmuseets fjärde tillfälliga utställning. 

Utställningen fokuserade på åren 1863–1868, då Finlands Banks och J.V. Snellmans vägar möttes. Snellman var då chef för finansexpeditionen i senatens ekonomiedepartement. Hans största bedrift på den posten var att han stabiliserade landets penningväsende. Finland hade fått en egen myntenhet, mark, 1860. Marken var dock bunden till den instabila pappersrubeln. J.V. Snellman fullföljde sin företrädares, Fabian Langenskiölds, arbete då han knöt marken till silver 1865 och på så sätt stabiliserade penningvärdet. Detta – att stabilisera penningvärdet – var det viktigaste målet även vid den följande myntreformen då euron infördes omkring 130 år senare. 

Utställningen visades 10.1.–31.12.2006.

1000-marks mynt från 1960. Design Toivo Jaatinen.

Finlands Bank genom skämttecknarnas ögon

Myntmuseets tredje tillfälliga utställning var sammanställd under temat Finlands Bank genom skämttecknarnas ögon. De äldsta teckningarna i utställningen var från 1950-talet. Utställningen omfattade arbeten av bl.a. fyra kända och produktiva skämttecknare: Kari Suomalainen, Terho Ovaska, Henrik Karlsson och Kaarlo A. Rissanen. 

Utställningen visades 14.10.–31.12.2005.

Utställning med eurosedelförslag

Den andra tillfälliga utställningen i myntmuseet hösten 2004 visade alla eurosedelförslag, dvs. de inlämnade bidragen till den formgivningstävling som hade utlysts av föregångaren till Europeiska centralbanken, Europeiska monetära institutet . Sedelförslagen byttes ut varje månad och åtta sedelserier visades per gång. I september 2004 visades också tävlingsbidragen från de finländska konstnärerna Erik Bruun, Daniel Bruun och Johanna Bruun. De sista sedelförslagen ställdes ut i augusti 2005. 

Utställningen visades 1.9.2004–30.9.2005.

Erik Bruuns skissar till eurosedlar.

Landet som betalade sina skulder

Finland skapade sig ryktet som landet som betalar sina skulder 1932 när Finland betalade sin planenliga amortering till USA på livsmedelslånet från 1919. USA:s president Herbert Hoover hade 1931 beviljat de europeiska länderna ett ettårigt amorteringsanstånd som ett led i strävandena att normalisera de internationella ekonomiska förhållandena. Finland var det enda land som fortsatte sina amorteringar tills skulden var betald. Tidningarna i USA publicerade 1933–1936 nästan 3 000 nyhetsinslag om Finland och återbetalningarna. 

Finland fortsatte att amortera på lånet i vanlig ordning fram till 1940-talet, då ett par års amorteringsanstånd beviljades. Samtidigt diskuterade myndigheterna i Finland och USA möjligheterna att använda återbetalningarna till något som kunde gynna Finland. Det blev verklighet när stipendiefonden ASLA grundades1951. Den sista amorteringen betalades enligt en forcerad återbetalningsplan 1976.

Utställningen visades 22.8.2003–31.8.2004.