FALSKA PENGAR!
Förfalskning är ett brott – likaså spridning av falska pengar
Fram till 1870-talet var hängning det formella straffet för förfalskning av sedlar i Finland. I praktiken dömdes förövarna till fängelse och tukthus.
I 37 kapitlet om betalningsmedelsbrott i den nuvarande strafflagen konstateras följande: ”Den som eftergör eller
förfalskar pengar för att sätta dem i omlopp som gångbara eller i denna avsikt i landet inför, ur landet utför, anskaffar, tar emot, transporterar eller till någon annan överlåter pengar som han eller hon vet vara falska eller förfalskade, skall för penningförfalskning dömas till fängelse i minst fyra månader och högst fyra år.”
Den som t.ex. i skämtsyfte sprider en bild som är förvillande lik gångbara pengar, kan göra sig skyldig till spridning av penningimitation enligt 7 § i strafflagen. Sedelförfalskningar utreds av centralkriminalpolisen.
Äkta 3 rubel sedel från 1861 och en förfalskad sedel.
Säkerhetsdetaljernas historia
Olika hologram, specialtryckfärger, egenskaper som framträder i UV-ljus och infrarött ljus samt andra detaljer som inte kan kopieras hör till grundegenskaperna hos dagens moderna eurosedlar.
Säkerhetsdetaljerna gör det svårare att förfalska pengar. En del av säkerhetsdetaljerna är sådana som vem som helst kan kontrollera, medan andra kontrolleras med specialutrustning av personer som yrkesmässigt hanterar kontanter.
Till de äldsta säkerhetsdetaljerna hör ett särskilt sedelpapper och vattenmärke, som användes på sedlarna i Finland redan på 1870-talet. Ett fint tryckningsarbete, unika serienummer och underskrifter på sedlarna är gamla och för allmänheten synliga säkerhetsdetaljer. Senare började man använda säkerhetstråd, märkesfibrer och invecklade mönster i trycket.
Vattenmärke i 50 euro sedeln. Foto: ECB
Rubelförfalskningar i början av 1800-talet
De äldsta sedelförfalskningarna som påträffats i Finland var rubler och hänförde sig till de falska sedlar som Napoleon lät tillverka inför fälttåget till Ryssland 1812. Förfalskningarna var ett led i krigföringen och syftet var att skapa kaos i fiendelandets ekonomi.
Falska sedlar kunde också användas som betalningsmedel på de ockuperade områdena och Napoleon lyckades med framgång prångla ut förfalskade sedlar. På några år återlämnades till den ryska assignationsbanken falska sedlar till ett värde av över 5,6 miljoner rubel.
Finlands Bank inledde sin verksamhet i Åbo 1812. De första, för hand tecknade, förfalskningarna av Finlands Banks rubelsedlar uppdagades 1818.
Napoleons rubelförfalskning.
Tidiga förfalskningar av marksedlar
Finland fick sin egen myntenhet 1860. Den första falska marksedeln av hög kvalitet påträffades 1867. Tidningarna skrev om fallet, vilket uppenbarligen satte stopp för spridningen av de förfalskade sedlarna.
År 1881 avslöjades den mest omfattande sedelförfalskningen under 1800-talet, då man påträffade cirka 100 falska
10-markssedlar. De skyldiga kunde inte spåras. Banken beslutade att ersätta 10-markssedeln i 1878 års serie med en ny typ.
Rätt snart påträffades förfalskningar också av den nya 10-markssedeln av 1882 års typ. Fallet ledde i bankfullmäktige till diskussioner om behovet av att göra sedlarna säkrare, och sedlarna förnyades än en gång.
I sedelserien från 1897–1898 påträffades åter falska sedlar, även om man hade försökt förhindra förfalskningar med tekniska metoder. Tyvärr snarare möjliggjorde den nya antifotostatiska tryckfärgen som skulle ”sätta stopp för förfalskningarna” tillverkning av förfalskningar, eftersom det gick att göra spegelbilder av fuktade sedlar.
Äkta 10 mark sedel från 1882 och en förfalskad sedel.
Fallet Klingsten, Kirmanen och Forsberg
Till Finlands kändaste förfalskningar hör fallet med förfalskningen av 1909 års sedelserie som uppdagades 1916. Förfalskarna åkte fast. De lyckades tillverka högklassiga reproduktioner av 20-markssedeln, men var amatörer när det gällde att sätta dem i omlopp. Förövarna hann sprida 1 121 förfalskade sedlar.
Till gripandet bidrog Finlands Banks snabba agerande och att tidningarna gick ut med kännetecknen på de falska
sedlarna. Sedlarna kunde skiljas från äkta sedlar på formen av Merkuriusstaven nere i vänstra hörnet. På de förfalskade sedlarna fanns en halv stav och på de äkta sedlarna var staven hel.
Av gärningsmännen hade Johan Klingsten studerat hur man gör klichéer och tonar färger. Mikael Forsberg var fotograf och expert på tryckplattor. Heikki Juho Kirmanen skötte närmast administrativa uppgifter. De dömdes till 7–8 år i tukthus.
Äkta 20 mark sedel från 1909 och en förfalskad sedel.
Sedelförvirring under inbördeskriget 1918
Under inbördeskriget tog de röda Finlands Banks huvudkontor och sedeltryckeri i besittning. De röda tryckte sedlar för 77 miljoner mark. Sedlarna förklarades snabbt vara olagliga, men de skilde sig från giltiga sedlar endast i fråga om serienumret, som gemene man försökte ”korrigera” så att de falska pengarna skulle tas för äkta.
Den första ersättande sedelserien försågs med typbeteckningen ”Litt. A”, men också den var enkel att förfalska. På grund av förfalskningarna beslutade man att förnya sedlarnas färg. På de nya sedlarna trycktes också beteckningen ”Serie II”.
Slutligen fanns det fem olika versioner av 1909 års sedelserie i omlopp, varav fyra var lagliga och en – de sedlar som tryckts av de röda – hade förklarats vara en förfalskning.
Till inbördeskrigets efterdyningar hörde också den förfalskade 1 000-markssedeln, som började prånglas ut i S:t Petersburg i slutet av 1923.
Markförfalskningar efter självständigheten
Av 100-markssedeln i 1922 års serie påträffades rätt klumpiga förfalskningar 1931. Banken gav pressen kännetecknen på de falska sedlarna.
Under årtiondena efter krigen fanns det relativt lite falska pengar i omlopp i Finland. På 1960- och 1970-talet påträffades förfalskade 100-markssedlar som också var försedda med vattenmärke. Samma förfalskningar påträffades på 1980-talet i Mellaneuropa.
Av 1986 års sedeltyp fanns åren 1988–1989 stora mängder förfalskade 10-markssedlar i omlopp. År 1990 uppdagades
ett fall där förfalskningarna hade gjorts med färgkopiator. Gärningsmannen kunde snabbt gripas och dömdes till fem års fängelse.
Av 1986 års serie uppdagades utomlands också sedlar med extra pålimmade nollor.
50-markssedel med extra pålimmade noll.
Dollarfallet i Lahtis i början av 1990-talet
I Finland påträffades skickligt förfalskade amerikanska dollarsedlar. Förfalskarna tryckte i fem omgångar dollarsedlar till ett nominellt värde av sammanlagt 9 miljoner mark och förberedde ytterligare förfalskningar till ett värde av cirka 14 miljoner mark. Knappt ett tjugotal falska 50- och 100-dollarssedlar hann komma in i banksystemet. Brotten skedde åren 1994–1997. Samma gärningsmän fabricerade också förfalskade stämpelmärken, som användes för att kringgå skatt.
Tingsrätten i Lahtis utdömde 1997 ovillkorliga fängelsestraff i fallet med de förfalskade dollarsedlarna. Domen för de tre huvudgärningsmännen var sex år.
Förfalskad 100-dollarsedeln.
Hur känner jag igen en äkta eurosedel?
Känn: Relieftrycket känns strävt, eftersom tryckfärgen är tjockare på en del ställen. Reliefeffekten känns bäst på de linjer som finns på sedelns högra och vänstra sida. På eurosedlarna används relieftryck endast på sedelns framsida.
Titta: Håll sedeln mot ljuset för att se vattenmärket, säkerhetstråden och porträttfönstret i hologramremsan. Säkerhetstråden är innesluten i sedelpapperet och syns mot ljuset som en mörk linje med €-symbolen och sedelns valör synliga i linjen.
Luta: Luta sedeln. På hologramremsan på framsidan av sedeln syns sedelns valör och huvudmotivet. Valörsiffran längst ner till vänster visar en ljuseffekt som rör sig upp och ner. Siffran skiftar också färg mellan grönt och blått.
Relieftryck i 50-eurosedeln. Foto: EKP
Sedlarnas säkerhetsdetaljer
De som yrkesmässigt hanterar kontanter kan kontrollera säkerhetsdetaljer med hjälp av specialutrustning, t.ex.
förstoringsglas, UV-ljus och infrarött ljus.
På sedlarna finns mikrotryck bl.a. i stjärnan på framsidan och i brokonstruktionerna på baksidan. Detta mikrotryck kan läsas med förstoringsglas. Det finns två olika typer av mikrotext: positiv med mörk text mot ljus bakgrund, och negativ med ljus text mot mörk bakgrund.
Specialljus: Vid tillverkningen av sedlarna används specialbläck som kan förses med särskilda egenskaper. När man ändrar ljusets våglängd från synligt ljus till våglängden för UV-ljus eller infrarött ljus, framträder fler säkerhetsdetaljer på sedeln.
50-eurosedeln i UV-ljus. Foto: Hannu Määttänen
Euroförfalskningar
I Finland påträffas få förfalskningar jämfört med hela euroområdet. Antalet varierar årligen, men visar varken någon klar stigande eller sjunkande trend. De vanligaste förfalskade eurosedlarna har valören 20 och 50 euro. För att ge ett bättre skydd mot förfalskningar har eurosedelserien förnyats från och med 2013 (den s.k. Europaserien). De nya 100- och 200-eurosedlarna sätts i omlopp 2019.
Mynt förfalskas i mindre omfattning än sedlar. Oftast förfalskas 2-euromynt.
Detta var också ett brott – fallet med tidningen ”7 päivää”
Tidningen 7 päivää publicerade i sitt nummer den 2 februari 1995 en separat omslagsbilaga med en tvåsidig bild av en
100-markssedel i nästan naturlig storlek. Bilden var försedd med 7 päivää-tidningens logo på vattenmärket. Tidningen trycktes i cirka 140 000 exemplar.
Kort efter att tidningen utkommit började det runtom i Finland dyka upp fall där man använt eller försökt använda en utklippt sedelbild från bilagan som betalningsmedel. Tidningens logo hade tagits bort eller täckts över.
Fallet ledde till att flera personer på olika håll i Finland dömdes för penningförfalskning. Hovrätten dömde tidningens
chefredaktör och marknadsföringschef till böter för spridning av penningimitation.
7 päivää-tidningens omslagsbilaga 2.2.1995. Nationalbiblioteket.