Tidigare tillfälliga utställningar
Myntmuseet har haft åtta tillfälliga utställningar sedan det öppnades 2003. Från utställningarna finns inget virtuellt material på webben, men vi planerar att lägga ut webbversioner av alla tillfälliga utställningar framöver.
Tre valutor, två århundraden, en Finlands Bank
Med anledning av Finlands Banks 200-årsjubileum har en ny tillfällig utställning Tre valutor, två århundraden, en Finlands Bank öppnat på Finlands Banks myntmuseum.
Utställningen syftar till att skildra myntreformernas inverkan på finländarnas liv. Det är alltid en stor händelse när en ny bruksvaluta eller myntenhet tar plats i vardagen och tvingar folket att ändra uppfattning om priset på förnödenheter och värdet på sin förmögenhet. Finlands Bank grundades 1811 enkom för att genomföra övergången från daler till rubel. Den nya utställningen i Finlands Banks myntmuseum presenterar myntreformer som genomförts under Finlands Banks 200-åriga existens.
D-vitamin! Devalveringarna 1957 och 1967
Den åttande utställning öppnades den 27 oktober 2009 och slutades den 31 december 2010.
Utställningen syftar till att skildra bakgrunden till devalveringarna 1957 och 1967, deras genomförande och effekter. Utställningen belyser genomförandet av penningpolitiken under en tid då regeringarna i genomsnitt satt omkring ett år.
Finlands Bank blev efter andra världskriget tvungen att ändra den finska markens externa värde ett flertal gånger. Anslutningen till växelkursmekanismen ERM 1996 stabiliserade värdet på Finlands valuta. Euron infördes som kontovaluta den 1 januari 1999 och som kontantvaluta den 1 januari 2002.
Begreppet D-vitamin, som gett namn åt utställningen, användes veterligen inte på 1950- eller 1960-talet, men senast på 1980-talet blev det en del av den ekonomisk-politiska jargongen.
Euromynten speglar en mångfald kulturer
Den sjunde tillfälliga utställningen var Euromynten speglar en mångfald kulturer. Euro infördes som kontovaluta den 1 januari 1999. Eurosedlar och euromynt sattes första gången i omlopp i 12 EU-länder den 1 januari 2002. Alla eurosedlar är – med undantag av sedeltryckeriets tillverkningskod och serienummer – identiska oavsett tillverknings- och utgivningsland. Valörsidan (klave) på euromynten ser lika ut i alla euroländer. Den andra sidan (krona) är däremot specifik för varje land. Bildmotiven på myntens nationella sida speglar vart lands unika kultur och särdrag. Euromynten uttrycker på ett ypperligt sätt vad den gemensamma valutan handlar om: i det mångskiftande Europa är euron giltig i hela euroområdet oberoende av nationalitet, språk eller kultur.
Sedlar och mynt är bästa sortens brukskonst. Sedlarna representerar det bästa inom grafisk formgivning och konstgrafik, mynten för sin del skulpturkonst. Framför allt på mynten är materialkänslan fysiskt förnimbar. På de utställda förstoringarna kan metallkänslan och särdragen tydligt uppfattas. I princip är varje valör tillverkad i samma legering och form men är ändå olika per land och parti. Det kan också ses som en allegori för det mångfaldiga Europa – mynten är lika men ändå så olika.
Utställningen var öppen 8.1–22.10.2009.
» Öppna bildgalleri
Ladda ner presentationen Euromyntens nationella sidor speglar en mångfold kulturer
Hög resolution (pdf, 192 MB)
Låg resolution (pdf, 3,28 MB)
Guld som bas för penningsystemet
Den sjätte tillfälliga utställningen Guld som bas för penningsystemet öppnades på Finlands Banks myntmuseum den 8 april 2008 och pågick till den 2 november 2008. Utställningen visade bland annat guldet som bytesmedel och belyste guldmyntfoten som valutasystem, utan att glömma guldet i Lappland och guldinsamlingen. Kronan på verket var Aleksi, den största guldklimp man veterligen påträffat i Finland. Den hittades 1910 i Laanila i Enare kommun.
| Bankdirektör Sinikka Salo öppnar utställningen den 8 april 2008. |
Ett sekel av bankreklam
Myntmuseets femte tillfälliga utställning Ett sekel av bankreklam belyser reklamen ur många perspektiv som symbol för det rådande ekonomiska synsättet i samhället. Reklamen har använts till att styra medborgarnas sparande och konsumtion i önskad riktning. I decennier fokuserade reklamen på de finländska dygderna sparsamhet och konsumtionsfientlighet. Reklam från äldre tider speglar sin tid på ett både informativt och underhållande sätt.
”Utställningen belyser Finlands utveckling från ett gammalt bondesamhälle till ett modernt konsumtionssamhälle. En välfungerande lånemarknad kräver sund konkurrens och sålunda även reklam, men dagens marknadsföring av konsumtionskrediter uppvisar oroväckande drag”, sade Sinikka Salo i sitt invigningstal.
Utställningen var öppen 9.1–30.9.2007.
| Bankdirektör Sinikka Salo håller tal vid invigningen av utställningen den 9 januari 2007. |
J. V. Snellman och den finska marken
Myntmuseets fjärde tillfälliga utställning hade sammanställts under temat J.V. Snellman och den finska marken. Utställningen öppnades den 10 januari 2006. Det året var det 200 år sedan J.V. Snellman föddes och 125 år sedan han dog. Utställningen var öppen till slutet av 2006.
Utställningen fokuserade på åren 1863–1868, då Finlands Banks och J.V. Snellmans vägar möttes. Snellman var då chef för finansexpeditionen i senatens ekonomiedepartement. Hans största bedrift på den posten var att han stabiliserade landets penningväsende. Finland hade fått en egen myntenhet, mark, 1860. Marken var dock bunden till den instabila pappersrubeln. J.V. Snellman fullföljde sin företrädares, Fabian Langenskiölds, arbete då han knöt marken till silver 1865 och på så sätt stabiliserade penningvärdet. Detta – att stabilisera penningvärdet – var det viktigaste målet även vid den följande myntreformen då euron infördes omkring 130 år senare.
Utställningen var öppen 10.1–31.12.2006.
| Bankdirektör Sinikka Salo tar emot vernissagegäster den 10 januari 2006. |
| Vappu Ikonen, forskare vid Finlands Bank, och Juha Tarkka, rådgivare till Finlands Banks direktion, som sammanställt utställningen. |
Finlands Bank genom skämttecknarnas ögon
Myntmuseets tredje tillfälliga utställning var sammanställd under temat Finlands Bank genom skämttecknarnas ögon. De äldsta teckningarna i utställningen var från 1950-talet. Utställningen omfattade arbeten av bl.a. fyra kända och produktiva skämttecknare: Kari Suomalainen, Terho Ovaska, Henrik Karlsson och Kaarlo A. Rissanen. Utställningen var öppen 14.10–31.12.2005.
| Chefdirektör Erkki Liikanen och konstnären Terho Ovaska. |
Utställning med eurosedelförslag
Den andra tillfälliga utställningen i myntmuseet öppnades den 1 september 2004 och var uppbyggd kring temat Eurosedelförslag. Utställningen visade de inlämnade bidragen till den formgivningstävling som i februari 1996 hade utlysts av föregångaren till Europeiska centralbanken, Europeiska monetära institutet (EMI). Sedelförslagen byttes ut varje månad och åtta sedelserier visades per gång. I september 2004 visades tävlingsbidragen från bland annat de finländska konstnärerna Erik Bruun, Daniel Bruun och Johanna Bruun. De sista sedelförslagen ställdes ut i augusti 2005.
| Erik Bruun och sedelserien. |
Landet som betalade sina skulder
Finland skapade sig ryktet som landet som betalar sina skulder 1932 när Finland betalade sin planenliga amortering till USA på livsmedelslånet från 1919. USA:s president Herbert Hoover hade 1931 beviljat de europeiska länderna ett ettårigt amorteringsanstånd som ett led i strävandena att normalisera de internationella ekonomiska förhållandena. Finland var det enda land som fortsatte sina amorteringar tills skulden var betald. Tidningarna i USA publicerade 1933–1936 nästan 3 000 nyhetsinslag om Finland och återbetalningarna.
Finland fortsatte att amortera på lånet i vanlig ordning fram till 1940-talet, då ett par års amorteringsanstånd beviljades. Samtidigt diskuterade myndigheterna i Finland och USA möjligheterna att använda återbetalningarna till något som kunde gynna Finland. Det blev verklighet när stipendiefonden ASLA grundades1951. Den sista amorteringen betalades enligt en forcerad återbetalningsplan 1976.
Den första tillfälliga utställningen var öppen 22.8.2003–31.8.2004.
Tillfälliga utställningar
Den sista marken
(27.1.-31.12.2012)
Tre valutor, två århundraden, en Finlands Bank
(20.1.2011–januari 2012)
D-vitamin! Devalveringarna 1957 och 1967
(27.10.–31.12.2009)
Euromynten speglar en mångfald kulturer (8.1.–22.10.2009)
Guld som bas för penningsystemet
(8.4.–2.11.2008 )
Ett sekel av bankreklam (9.1.–30.9.2007)
Snellman och den finska marken (10.1.–31.12.2006)
Finlands Bank som motiv för skämtteckningar (14.10.–31.12.2005)
Utställning med eurosedelförslag (1.9.2004–8/2005)
Landet som betalade sina skulder (22.8.2003–31.8.2004)