Frågor om Finlands Banks myntmuseum
1. Varför har Finlands Bank inrättat ett myntmuseum?
På Finlands Bank hade man under årens lopp funderat på hur man på ett lättfattligt och konkret sätt kunde åskådliggöra centralbankens verksamhet och penningpolitiken för finländarna. Finlands Bank är landets monetära myndighet och medlem av Europeiska centralbankssystemet (ECBS). Banken står under riksdagens garanti och vård och är till för alla finländare. Därför är det viktigt att allmänheten får en inblick i dess verksamhet.
Införandet av euron och övergången till Ekonomiska och monetära unionen (EMU) har förändrat penningekonomin och Finlands Banks roll, och i det läget är det därför viktigt att ge finländarna mer information. Ett bra exempel på de förändringar som euron har fört med sig är penningpolitiken – från att ha varit nationell har den nu blivit europeisk. Nuförtiden deltar Finland i den gemensamma penningpolitiken för euroområdet, och banken medverkar i alla dess olika faser, från beredning till genomförande. De penningpolitiska besluten fattas i Europeiska centralbankens (ECB) råd (ECB-rådet). En av medlemmarna i ECB-rådet är chefdirektören för Finlands Bank. De penningpolitiska besluten fattas enligt principen en person – en röst. Varje medlem i ECB-rådet har därför lika stor möjlighet att påverka besluten.
I sin egenskap av centralbank för Finland och medlem av Europeiska centralbankssystemet har Finlands Bank till uppgift att berätta för finländarna om centralbanken i dag och den ofta svårbegripliga penningpolitiska världen. Ett besök på myntmuseet är ett enkelt och bekvämt sätt att få inblick i dessa frågor, som kan vara till nytta också i vars och ens privatekonomi.
Myntmuseet tjänar som ett skyltfönster för Finlands Banks verksamhet av i dag. I museet presenteras också pengarnas och Finlands Banks historia, sedelkonst och sedelkonstnärer. Inträdet är fritt.
Myntmuseet består av tre delar:
I Penningpolitik
Museets hjärta finns mitt i lokalen där centralbankens verksamhet och penningpolitiken presenteras i montrar och multimedier. Denna del skildrar det dagliga arbetet i centralbanken och konkretiserar abstrakta företeelser och är därför ett utmärkt hjälpmedel för ekonomistuderande. Här åskådliggörs penningteori, betalningsförmedling, stabiliteten i banksystemet, kontantförsörjning, valutapolitik och verksamheten i Finlands Bank och Europeiska centralbankssystemet.
II Finlands Bank och den finländska penningmarknadens historia
Den historiska utställningen skildrar den monetära och penningpolitiska utvecklingen i Finland och andra länder ända från de första mynten, som präglades i Lydien omkring 650 f.Kr. Historien levandegörs med autentiska föremål, unika dokument och intressanta foton. Finlands Bank är den fjärde äldsta centralbanken i världen och har också en intressant historia.
III Sedlar och sedelkonst
Sedelutställningen ger en täckande bild av sedlarna i Finland under olika tider allt från de första marksedlarna 1860 till euron. Också sedelkonstnärerna har sin givna plats: museet presenterar de mest kända konstnärerna och deras produktion. Med hjälp av sedelförstoringar visas hur konstgrafiken har utvecklats från 1860-talet fram till våra dagar.
1. Tillfälliga utställningar
Museet har också tillfälliga utställningar. I den nuvarande tillfälliga utställningen speglar euromynten en mångfald kulturer. De nationella sidorna är specifika för varje land. Bildmotiven speglar vart lands unika kultur och särdrag. Euromynten uttrycker på ett ypperligt sätt vad den gemensamma valutan handlar om: i det mångskiftande Europa är euron giltig valuta i hela euroområdet oberoende av nationalitet, språk eller kultur.
2. Varför öppnades museet först 2003?
Det hade inte tidigare funnits någon lämplig lokal för museet. Intill entréhallen i Finlands Banks huvudbyggnad var en mindre utställning om centralbankens verksamhet påtänkt, men utrymmena visade sig vara för trånga och opraktiska.
Vid Snellmansgatan 2 fanns det tidigare ett postkontor. Efter att det stängdes hade Posten planer på att sanera fastigheten för postmuseet. Då en annan lämplig lokal blev ledig i huvudposthuset erbjöds fastigheten i stället till Finlands Bank. Lokalen visade sig passa Finlands Banks behov eftersom den ligger nära bankens huvudkontor och är tillräckligt stor (lägenhetsytan är 605 m2).
Finlands Bank köpte fastigheten vid Snellmansgatan 2 den 28 juni 2001. Därefter tillsattes en arbetsgrupp med uppdrag att planera en mynt- och centralbanksutställning i lokalen.
3. Vilken är byggnadens tidigare historia?
Vid Snellmansgatan 4–6, som är granne till det nuvarande myntmuseet, byggdes 1857 ett posthus ritat av arkitekt E.B. Lohmann.
Posthuset byggdes till i slutet av 1800-talet, men Posten hade trots det brist på utrymme. Vid1900-talets början beslutade posten att låta bygga ett hus på tomten vid Snellmansgatan 2, som dittills hade stått tom. Tomten hade bl.a. använts som depå för frivilliga brandkåren. Arkitekt Jac. Ahrenberg fick 1900 i uppdrag att rita tillbyggnaden och inflyttningsklar blev den 1903.
På 1960-talet revs huset vid Snellmansgatan 2 och ersattes med en ny byggnad men med den gamla ursprungliga fasaden.
(Källa: Riitta Pakarinen och Juha Virtanen (1992), Nikolaikirkon kortteli. Entisaikain Hesinki XIII. Utgiven av Helsingfors-Samfundet. Jyväskylä: Gummerus)
4. Finns det andra liknande museer i Finland?
Nej. Det här är Finlands enda museum som skildrar penningpolitiken förr och nu, är öppet för allmänheten och har fritt inträde. De flesta centralbanker har ett eget museum. Det finns olika typer av centralbanksmuseer, allt från småskaliga numismatiska utställningar och traditionella kulturhistoriska museer till stora museer som skildrar penningpolitiken på ett modernt sätt. Finlands Banks myntmuseum försöker kombinera alla dessa teman med tyngdpunkt på Finlands Banks och Europeiska centralbankssystemets nuvarande verksamhet. De största bankerna har dessutom egna småskaliga museer som skildrar respektive banks historia och verksamhet. De är i regel inte öppna för allmänheten. Dessutom har Finlands Nationalmuseum ett numismatiskt inriktat myntkabinett.
5. För vem är museet avsett?
Museet är avsett för alla som är intresserade av ekonomi och samhällsfrågor. Utställningen är ett ypperligt komplement till ekonomistudierna för gymnasieelever och andra studerande. Också turister är välkomna, då museet är trespråkigt. Museet är inte avsett för små barn utan målgruppen är ungdomar från 15 år och uppåt.
6. Hur många besökare har myntmuseet?
Museet öppnades i augusti 2003. Fram till årsskiftet hade ca 8 600 personer besökt museet: 2004 drygt 13 300. 2005 ca 12 000 och 2006, 2007 och 2008 ca 10 0000 per år. Som jämförelse kan nämnas att Stockholms tredubbelt större museum (Kungliga Myntkabinettet) har över 50 000 besökare per år.
7. Vad är särskilt intressant med myntmuseet?
Det finns inte något annat museum i Finland som skildrar penningpolitiken. Och museet är delvis interaktivt. Här finns fem olika multimedieanläggningar som ger liv åt abstrakta företeelser i penning- och bankvärlden. Besökarna kan själva testa sina talanger som centralbankschef. De kan spela penningpolitikspelet, svara på frågor i frågesporten eller ta reda på t.ex. vad en tågbiljett kostat från 1800-talet fram till våra dagar.
Kulturhistoriskt mest värdefulla är de unika sedelskisserna som är omöjliga att prissätta. I den numismatiska delen finns det några sällsynta sedlar. Dessutom finns där en gammal penningkista. Det sägs att alla Finlands Banks kontanter fick plats i den när centralbanken flyttade från Åbo till Helsingfors 1819.
8. Är Finlands Banks hela samling utställd?
På grund av utrymmesbrist är det tyvärr inte möjligt. Finlands Bank har 11 hyllkilometer dokument. Enbart sedelframställningsmaterial och annat numismatiskt material finns det tiotals hyllmeter, likaså historiskt material, bl.a. kontorsartiklar. Allt kan inte ställas ut, men vi håller tillfälliga utställningar av intressant material som byts ut varje år.
Banken har också en separat numismatisk samling som är inrymd i de gamla bankvalven i bankens huvudbyggnad. Den är öppen för grupper enligt överenskommelse.
9. Vem har planerat myntmuseet?
Uppdraget gick till arkitektbyrån Juhani Pallasmaa Ky efter en anbudsinfordran 2002. De viktigaste urvalskriterierna var: tidigare erfarenheter av utställningar, pålitlighet i tidigare arbeten och planens innehåll och idéer.
10. Vilka andra projekt har Juhani Pallasmaa planerat?
Arkitektbyrån Juhani Pallasmaa Ky bildades 1983 och är verksam inom stadsmiljö-, arkitektur-, produkt- och utställningsplanering och grafisk formgivning. Byrån har specialiserat sig på planering av krävande offentliga lokaler och saneringar. Beroende på uppdragen har antalet anställda varierat mellan 12 och 35 personer. Byrån har haft projekt också i USA, Ryssland, Frankrike och Kina.
Bland de viktigaste uppdragen kan nämnas utomhusområdena i Gräsviken, Mannerheimplatsen, Kiasmaplatsen och Elielplatsen i Helsingfors, saneringen av Sokosfastigheten och Gamla saluhallen i Helsingfors, Samemuseet Siida i Enare, tillbyggnaden av Östra Finlands hovrätt i Kuopio och Rovaniemi konstmuseum. Byrån har också utarbetat en utvecklingsplan för hela kvarteret Antilopen i Helsingfors, men projektet har genomförts bara till en liten del. Dessutom har byrån deltagit i planeringen av Kampens centrum. Bland utländska projekt kan nämnas entréområdet till Cranbrook Academy i Michigan, Moscow International Bank och Finlandsinstitutet i Paris.
11. Hur mycket kostade det att bygga museet?
De nödvändiga renoveringsarbetena och ombyggnaden till museum gick på ca 1,2 miljoner euro. Utställningsmaterialet har kostat ca 1 miljon euro.
12. Var får man mer information om Finlands Banks verksamhet?
Det lönar sig att gå in på Finlands Banks webbplats http://www.finlandsbank.fi.